Gravplundring?

Från DN.se 13-03-14 kl 22:17

kista

Nog förstår jag att det är eftertraktat med guldspadar och liknande priser, men någonstans tycker jag att den grävande journalistiken bör sätta en gräns. Det är inte okej att leta lik i kistor. Dessutom är väl nyhetsvärdet ringa. Var ska sleven vara om inte i grytan?

Klantskallar

De senaste åren har det ofta talats om hur oduglig den svenska poliskåren är. Åtminstone har jag i medierna noterat antydningar om det, med hänvisningar till statistik om ouppklarade brott och oprofessionella insatser. I teve har Leif GW Persson förfasat sig över hur illa diverse utredningar skötts.

Men kan det inte vara så att det svenska buset får det rättsväsende det förtjänar? I dagarna har några rejäla klanterier uppmärksammats, men det är inte polisen som stått för dem – utan bovarna.

När en av rånarna i Täby var på flykt undan rättvisan, blev han sugen på hamburgare och greps strax vid ett gatukök. Ett par dagar tidigare hade en man som rånat en guldbutik i Södertälje själv ringt polisen och anmält sin flyktbil som stulen. Tyvärr var han redan misstänkt; samtalet spårades och snart därefter plockades han in. Och så har vi mördaren som skulle skjuta en annan kriminell, men tog fel och dödade en datakonsult istället.

Det är inte särskilt imponerande av den undre världen. Så om vi ska oroa oss över en inkompetent poliskår, kan vi samtidigt låta oss lugnas av att busarna där ute är minst lika värdelösa.

Den här maktbalansen får mig att tänka på en fotbollshistoria från en lägre serie. Laget hade fått flera domslut emot sig och en spelare ropade till domaren “Du är så jävla oduglig! Hur fan kan du få döma?!”. Varpå domaren höll med: “Jag vet! Varför tror du att jag dömer i division sex?”.

Lika barn leka bäst.

Guldryck(ig)en 2

Aftonbladet.se 12-08-20 kl 16:00

Se där!

Även LdB FC Malmö ska börja producera den där mystiskt gula drycken som tycks locka storlagen i Sveriges högsta ligor. Elfsborg, Malmö och tidigare Kalmar FF har nu alla varit i kontakt med guldrycken och listan blir säkert längre framöver. Fortfarande är frågorna många men med en så ökad spridning kommer hemligheten snart ut. Hoppas jag.

Twitterstjärnor

Från Aftonbladet.se 2012-08-06 klockan 14:20

Det är lite roligt att jämföra vad de olika svenska OS-stjärnorna twittrar om. En samlar in pengar till välgörande ändamål. Medan en vill ha en bil (eller snarare en hel buss fylld med något som förefaller vara iskaffe). Och en tredje tycker att det är skönt att göra ingenting.

Vem ska bort?

Griskris

När mobbning diskuteras är det vanligtvis den utsatta personen som har tolkningsföreträde när det gäller huruvida han eller hon kränkts. Det är naturligt. Det spelar ju mindre roll vilka intentioner som (de upplevda) mobbarna har haft, om resultatet blivit att någon tar illa upp. Den rådande uppfattningen är att de genast ska  sluta upp med det de håller på med om någon far illa. Det är inte roligt.

Därför blir debatten runt en lek med skratt och glädje från ett tillfälle efter en fotbollsträning väldigt märklig.  Några spelare valde att bolla GRIS när den vanliga träningen var slut och som straff fick förloraren emotta (försök till) skott i rumpan. En mycket vanlig och uppskattad lek med ett ganska vanligt straff. Som GRIS-puritan är jag aningen tveksam och tycker att ordet som man bollar om (GRIS, ORM, GRODA) ska motsvara straffet, men jag vet ju inte hur många eller vilka bokstäver som var inblandade här.

Nåväl. Av någon anledning ville det berörda landslaget inte att det här skulle visas – kanske för att den öppna träningen var över, showen var slut och för att det nu var landslagsspelarnas egen tid som användes – och försökte förhindra att journalister filmade. Det hörsammades inte och istället publicerades filmen i flera artiklar om det som nu fick namnet “nakenlek”. Människor intervjuades och förfasades över det smygfilmade klippet, bland annat generalsekreteraren i antimobbningsorganisationen Friends.

För plötsligt karakteriserades detta som mobbning. När det senare skedde intervjuer med de inblandade bedyrade de alla att ingen tagit illa upp. Inte heller den som tolkades som mobbad tyckte att han blivit kränkt. Han hade ställt upp frivilligt och tagit sitt straff så som leken stipulerar. Så vem bestämmer egentligen vad som är mobbning? Är det journalister på Expressen? Är det människor med fina titlar på (visserligen hårt kritiserade men ändå) högt ansedda organisationer? Eller är det den mobbade?

Om vi frångår principen om tolkningsföreträde hos den kränkte lär det få konsekvenser som inte är så bra. När vi slutar lyssna på de drabbade och låta dem berätta hur de upplever olika situationer, tror jag att vi är på väg åt fel håll. Det spelar ju mindre roll hur journalisten tolkar en händelse, om resultatet blir att någon INTE tar illa upp. Då finns ju ingen mobbning just där.

För mig är mobbning alldeles för allvarligt för att debatten ska bli snedvriden på det här sättet. Tolkningsföreträdet måste alltid finnas hos den drabbade.

 

Dödsskjutning

Aftonbladet.se 2012-05-06 22:50

Det här med att hitta kroppar och avlidna personer har jag diskuterat tidigare. Nu vet jag inte om det är något direkt fel med den här rubriken, men tycker intuitivt att något av de två bestämningsorden “skjuten” och “död” är överflödigt. Samtidigt kan jag förstå att man vill berätta att kvinnan var just både skjuten och död.

Hm, något känns inte bra men jag kan inte riktigt förklara eller begripa vad.

 

Sprängfylld

Jag läser den kusliga och märkliga historien om ciderburken som blev en bomb.  Anders Petterson berättar:

– Hade jag hållit i burken hade jag skurit upp handen. Och tänk då om vår lilla treåring hade tagit en burk och sprungit runt med när den exploderade. Det hade blivit en riktig smäll. Han kunde ha fått den i ansiktet eller sprängt av sig handen.

Det är ett fantasifullt och dramatiskt scenario som målas upp av vad som hade kunnat hända om oturen varit framme. Nu har jag inga egna barn, men inte brukar väl föräldrar ge ciderburkar till treåringar? Jag kan inte minnas att jag som liten någonsin använde cider- eller ölburkar som leksaker. Ej heller whiskyflaskor eller cigarettlimpor.

Men visst kan man spekulera. Kanske hade den treåriga handen varit för liten och burken varit tvungen att bäras i famnen. Då hade nog tryckvågen krossat hela bröstkorgen och sprängt sönder stora delar av de inre organen. Förmodligen hade sonen inte klarat sig. Och om han hade hållit burken framför ansiktet hade han nog mist både syn och förstånd.

Anders Pettersson förefaller vara en man med god fantasi som heller inte räds dramatiska händelser. Historien fortsätter:

Han blev rädd att fler burkar skulle sprängas, och kastade en handduk över resterna, och slängde ut hela paketet på gården.
– När de landade exploderade en burk – pang! – och flög i väg tio meter rakt in i staketet. Två andra formade sig som korvar och höll på att explodera. Då gick jag in och hämtade luftgeväret och sköt sönder dem.

Enligt ordspråket “ont skall med ont fördrivas”, har han inte något val när den bombliknande fyrpacken inte vill ge med sig – han hämtar geväret. Jag undrar vad grannarna tänkte när det först dök upp ett bylte med exploderande burkar, tätt följt av en uppjagad Pettersson med bössan i högsta hugg. 

Så till en formalitet. I artikelns ingress läser jag att han köpt en helt vanlig fyrpack cider och “fick rena självmordsbomberna med sig i kassen“. Nu är jag själv ingen terrorist, men brukar inte självmordsbomber sprängas tillsammans med bombmakaren? Det är väl själva definitionen av “självmordsbomb”? Annars tycker jag att det mer liknar en “bomb”. En bilbomb som satts fast på en bil är ingen självmordsbomb om någon annan sprängs än den som har placerat den där. Eftersom Pettersson inte hade något med tillverkningen av cidern att göra, blir ingressens metafor ganska haltande.

Men det är en spännande historia. Tack för den, Anders Pettersson, Åkersberga!

Händelsekedja

Expressen.se 2011-04-08 i högerspalten:

De interna diskussionerna fortsätter. Bakgrunden till den nya policyn tycks vara att Towa Lindberg har uppmärksammat ett återkommande kvalitets-problem på redaktionen. Redaktör Halling är då inte sen att agera. Och Lotta Gröning, som befarade vad som skulle ske, har nu mycket riktigt blivit drabbad av de nya riktlinjerna. Gröning får väl helt enkelt se till att öka kvaliteten på sina alster snart, hon såg ju vad som skulle komma.