Griskris

När mobbning diskuteras är det vanligtvis den utsatta personen som har tolkningsföreträde när det gäller huruvida han eller hon kränkts. Det är naturligt. Det spelar ju mindre roll vilka intentioner som (de upplevda) mobbarna har haft, om resultatet blivit att någon tar illa upp. Den rådande uppfattningen är att de genast ska  sluta upp med det de håller på med om någon far illa. Det är inte roligt.

Därför blir debatten runt en lek med skratt och glädje från ett tillfälle efter en fotbollsträning väldigt märklig.  Några spelare valde att bolla GRIS när den vanliga träningen var slut och som straff fick förloraren emotta (försök till) skott i rumpan. En mycket vanlig och uppskattad lek med ett ganska vanligt straff. Som GRIS-puritan är jag aningen tveksam och tycker att ordet som man bollar om (GRIS, ORM, GRODA) ska motsvara straffet, men jag vet ju inte hur många eller vilka bokstäver som var inblandade här.

Nåväl. Av någon anledning ville det berörda landslaget inte att det här skulle visas – kanske för att den öppna träningen var över, showen var slut och för att det nu var landslagsspelarnas egen tid som användes – och försökte förhindra att journalister filmade. Det hörsammades inte och istället publicerades filmen i flera artiklar om det som nu fick namnet “nakenlek”. Människor intervjuades och förfasades över det smygfilmade klippet, bland annat generalsekreteraren i antimobbningsorganisationen Friends.

För plötsligt karakteriserades detta som mobbning. När det senare skedde intervjuer med de inblandade bedyrade de alla att ingen tagit illa upp. Inte heller den som tolkades som mobbad tyckte att han blivit kränkt. Han hade ställt upp frivilligt och tagit sitt straff så som leken stipulerar. Så vem bestämmer egentligen vad som är mobbning? Är det journalister på Expressen? Är det människor med fina titlar på (visserligen hårt kritiserade men ändå) högt ansedda organisationer? Eller är det den mobbade?

Om vi frångår principen om tolkningsföreträde hos den kränkte lär det få konsekvenser som inte är så bra. När vi slutar lyssna på de drabbade och låta dem berätta hur de upplever olika situationer, tror jag att vi är på väg åt fel håll. Det spelar ju mindre roll hur journalisten tolkar en händelse, om resultatet blir att någon INTE tar illa upp. Då finns ju ingen mobbning just där.

För mig är mobbning alldeles för allvarligt för att debatten ska bli snedvriden på det här sättet. Tolkningsföreträdet måste alltid finnas hos den drabbade.

 

Citatmaskin

Jag hör på radion om att det är stor skillnad på sommarjobbslön i Sveriges kommuner och tycker mig känna igen resonemanget. Är det verkligen en nyhet? Det här hör man ju varje år och för att en nyhet ska vara en nyhet måste något nytt tillföras.

Kommunal gör sin årliga genomgång och lägger in lite indignation i en standardmall och lägger upp på sin webbplats. Resultatet blev så här 2009 och året efteråt ändrade man några siffror och skrev den här artikeln.

2009 säger Maria Hansson så här:

– Att lönerna för sommarjobb varierar är vanligt, men en del av kommunerna och landstingen betalar alldeles för lite. Det är viktigt att ungdomar som för första gången ska ut i arbetslivet får skälig lön och bra arbetsvillkor, oavsett var man bor, säger Maria Hansson, ombudsman Kommunal.

2010 säger Maria Hansson så här:

– Att lönerna för sommarjobb varierar är vanligt, men en del av kommunerna och landstingen betalar alldeles för lite. Det är viktigt att ungdomar som för första gången ska ut i arbetslivet får skälig lön och bra arbetsvillkor, oavsett var man bor, säger Maria Hansson, ombudsman Kommunal.

Snarlika uttalanden.

Kommunals artikel ändrades något och såg ut så här 2011. En ny avtalssekreterare medförde ett nytt citat. Men att ändra citatet till årets artikel, nej det var för mycket begärt.

2011 säger Lenita Granlund så här:

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig så mycket åt för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa som inte är bra. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga. Lönen måste vara anständig även om det handlar om ungdomar, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

2012 säger Lenita Granlund så här:

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig så mycket åt för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa som inte är bra. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga. Lönen måste vara anständig även om det handlar om ungdomar, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

Visst är det jobbigt att variera sig. Att hitta nya sätt att framföra sina argument från år till år eller rentav hitta nya och bättre argument som stärker ens åsikter. Men är det inte också det som är uppgiften för personer som rekryterats för att försöka övertyga andra om något? Jag tror det.

Om sakfrågan ska diskuteras tycker jag att Granlund uttrycker sig märkligt i intervjun med Sveriges Radio:

– Även fast att det är unga människor ska de ha skäliga löner. Det är inte skäligt att det skiljer så här mycket över landet, säger Lenita Granlund.

Ungdomar ska ha skäliga löner, det kan jag hålla med om. Men jag kan inte riktigt förstå varför det är oskäligt att någon i Danderyd tjänar lite mer än någon i Mariestad, så länge båda får skäligt betalt. Jag ser inte att någon i Mariestad far illa över att andra också får en rimlig lön eller ännu bättre.

 

 

Dödsskjutning

Aftonbladet.se 2012-05-06 22:50

Det här med att hitta kroppar och avlidna personer har jag diskuterat tidigare. Nu vet jag inte om det är något direkt fel med den här rubriken, men tycker intuitivt att något av de två bestämningsorden “skjuten” och “död” är överflödigt. Samtidigt kan jag förstå att man vill berätta att kvinnan var just både skjuten och död.

Hm, något känns inte bra men jag kan inte riktigt förklara eller begripa vad.

 

Köplats

Idag satt jag i telefonkö. Tiden där gav mig möjlighet att reflektera över min plats i kön (som jag behöll) och när jag skulle bli betjänad.

Hela tiden informerades jag om hur jag låg till. Jag hade plats nio,  sen sju… fem, fyra… fyra…  två… Där någonstans började jag undra om det var min tur nästa gång. Den som är först i kön brukar vanligtvis få prata med den i kassan eller vid disken eller vad det nu kan vara.

Jag såg framför mig en kiosk med tio personer i kön. Den tionde stod längst bak och den första stod längst fram och beställde korv med bröd. Den andra i kön såg otåligt hur personen framför valde mellan räksallad och gurkmajonnäs. Jag var den där andra personen. Men snart skulle korvkillen avlägsna sig och det skulle bli min tur att beställa.

I min telefonkö hade jag nu plötsligt plats ett – men fick minsann inte alls prata med någon trevlig telefonist! Nej, istället var det tyst i andra änden. Det verkade som att jag fortfarande köade, trots att jag nu borde stå längst fram. Tänk om jag stod längs fram i kön till en kiosk och bara blängde. Väntade. Det skulle se ut, det.

Nå, till slut kom jag fram. Jag fick prata med någon som hjälpte mig och jag valde att inte dra in honom i mina djupa betraktelser angående telefonköandets väsensskilda förutsättningar jämfört med det verkliga livets.

Men fortfarande är jag lite brydd. Jag tycker att den (eller de, om det finns flera telefonister i farten) som betjänas har plats ett. Sen börjar kön med plats två. Vad säger ni, kära bloggläsare?

Ögontes

Jag har tidigare noterat att Dagens Nyheters vetenskapsredaktör Karin Bojs är mycket skicklig, men har en mycket skrämmande blick. Hennes ögon lever sitt eget liv och tycks vilja lämna hennes ansikte.

Därför är det kanske lika naturligt som obehagligt att hon idag författar denna artikel som handlar om att ögonens storlek kan vara en konsekvens av evolutionen; hennes tes tycks vara att ju större ögon en varelse har, desto större chans att överleva.

Nu vet jag inte om det här bör ses som ett evolutionärt försvarstal och ett självförhärligande av de egna imponerande loberna eller om det bara är en intressant vetenskapsartikel. Men hennes bildbyline skrämmer mig fortfarande.

Resebesvär

Det är jobbigt om hemresan med ens flygplan blir inställt när man är ute på resa. En massa merkostnader tillkommer och det är allmänt bekymmersamt. Men det går att få ersättning om man bara är lite energisk. Själv blev jag kvar i London lite längre än planerat i december och kan dela med mig av erfarenheterna.

Att tänka på under förseningen

  • Spara alla kvitton. Restaurangnotor, hotellkvitton, tunnelbane- och bussbiljetter och allt annat. Spara hellre lite för mycket än för lite.
  • Spara alla mejl och elektronisk kommunikation. Bra att ha efteråt.
  • Slösa inte pengar. Du vet inte om du kommer få ersättning. Bäst att ta det säkra före det osäkra.
  • Gör anteckningar. Om du har dåligt minne är det bra att stolpa upp vad det är som händer. Folk kommer vilja ha din redogörelse för det inträffade.

Att tänka på vid hemkomsten

  • Ta kopior på alla kvitton. Gärna flera. Bra att ha.
  • Skriv ut mejl och gå igenom papprena.

Sen är det dags att börja kontakta dem som kan tänkas ge dig ersättning för förseningen.

Hemförsäkringens försäkringsbolag
Jag ringde upp Trygg-Hansa, berättade vad som hade hänt, hur mycket försenad jag hade blivit och frågade om försäkringen gällde såna här typer av händelser. Jo, det gjorde den. Jag lämnade några kontrolluppgifter i form av flightnummer och liknande och fick sedan löfte om att få en direktutbetalning till mitt bankkonto. Några kvitton eller intyg behövdes inte eftersom det rörde sig om en schablonersättning. Tydligen får man inte ut mer än 400-500 kronor på hemförsäkringen vid små förseningar. Däremot är det möjligt att få ersättning från flera andra samtidigt. Gå vidare.

VISA-kortets försäkringsbolag
Om du har betalat (en del av) resan med ditt bankkort kan det vara värt att kolla om en reseförsäkring är kopplad till det. Då är det förmodligen Europeiska Försäkringsaktiebolaget som hanterar det hela. Via deras webbplats kan man påbörja sitt ärende och sen komplettera med originalkvitton och utskrifter av mejl som skickas till Sundbyberg med snigelpost*. Nu hade jag ju inte betalat själva flygresan med mitt kort, men jag hade betalat hotellvistelsen med det. Eftersom hotellet var dyrare än flyget hade mer än hälften av den totala resan betalats med kortet i alla fall. Försäkringsbolaget tjafsade lite, men jag stod på mig och fick en schablonersättning på 1000 kronor. Bra jobbat!

Flygbolaget
Slutligen vände jag mig till Ryanair, vilket på förhand kan betraktas som ganska tröstlöst. Bolaget har ju en ganska tydlig policy att inte betala ut ersättning till någon någonsin, att ingenting är deras fel, att strunta i alla domstolsbeslut och rekommendationer från myndigheter, att resenärerna får skylla sig själva om de åker med Ryanair och att kunderna inte kan förvänta sig den minsta ursäkt eller vänlighet. En lika tydlig som aggressiv hållning.

Nåväl. På webbplatsen finns faktiskt ett dokument för utskrift som kan fyllas i och kompletteras med kopior av kvitton för den som blivit försenad på grund av Ryanair. Det skickas till Irland och sen får man hålla tummarna. Efter en månad fick jag ett långt svar. Det inleddes med en ursäkt och jag fick intrycket av att personen bakom tangentbordet faktiskt var ledsen över det som hänt. Sen följde en lång harang med hänvisningar till en EU-förordning där specifika paragrafer citerades och jag fick förklarat för mig att allting hade följts till punkt och pricka enligt alla överenskommelser. Tyvärr behövde inte flygbolaget hållas ansvarigt för en så extraordinär händelse som att flygplatsen stängde.

Men avslutningen på brevet var märklig:

As this flight cancellation was outside of the control of Ryanair (extraordinary circumstances) we regret to advise that no monetary compensation is due under Article 7 of EU261/2004. 

We will be posting you a copy of a Bank Giro for the equivalent of SEK 1509.46SEK in full and final settlement of this matter.  This will enable you to receive funds immediately and directly from the bank.

Över mer än en A4-sida hade jag övertygats om de visserligen var ledsna och beklagade, men att de faktiskt inte kunde/behövde göra någonting åt saken. Sen beslutade de sig för att ändå göra en utbetalning till mig. Förmodligen är det för att jag inte ska kunna komma tillbaka nästa gång och hävda att jag har rätten på min sida. För det har jag uppenbarligen inte alls. Jag ser Ryanair som en vresig gammal gubbe som man är rädd för – men som egentligen är snäll innerst inne. Som bara inte vill att det ska komma ut. Det skulle inte se bra ut.

Det är möjligt att det är otillåtet och omoraliskt att få ut mer ersättning än vad jag faktiskt hade lagt ut. Men det var inte så jag fick det förklarat för mig hos Trygg-Hansa och hos Europeiska intygade jag bara att det [vid tidpunkten] inte hade utgått ersättning från någon annan. Sen trodde jag aldrig att Ryanair ens skulle svara på mitt brev. Efter allt slit och alla olägenheter i snökaotiska London tycker jag ändå att jag är värd några plåster på såren.

Sammanfattning
Så går det alltså till om du vill få pengar tillbaka när du har blivit försenad ute på resan. Att använda sig av en resebyrå med personer som är anställda för att ta hand om dig och såna här ärenden, är givetvis ett annat alternativ. Men jag tycker nog att det är mer livfullt att göra på det här sättet. Har man bara tid och kraft kan man lyckas med det mesta och efteråt kan man känna sig duktig och inte utfattig.

Lycka till!


* Notera att ett brev med en massa kvitton blir ganska tungt. Jag noterade inte det och fick ett kravbrev från Posten, med en straffavgift på 25 kronor. Det sved lite.

Slutrea

Slutrea – upp till halva reapriset

Trots att jag vet att min tolkning är fel läser jag Åhléns erbjudande som att jag på rean betalar upp till halva reapriset. Det känns naturligt att se halva reapriset som en information om vad det är jag kommer få betala.

Men självklart är det inte så i realiteten. Det är ner till halva reapriset jag får betala när jag hittar något att köpa.

Det halva reapriset är nog att tolkas som rabatten som ges just nu. Den kan uppgå till så mycket som 50 procent.

Fast jag tycker det är lurigt. Och språkligt felaktigt. Jag vill hellre betala maximalt 50 procent, gärna mindre, av reapriset.

G20-pengar

Jag fick ett lite överraskande mejl. Äntligen tycks det börja regna manna från himlen över mig! Det här är precis vad jag har väntat på: att G20-mötet skulle komma fram till att helt enkelt ge mig två och en halv miljon kronor (i amerikanska USD).


From: “WESTERN UNION TRANSFER” [williams@swift.com.ar]
To: <undisclosed-recipients:>
Subject:
Date: den 27 december 2010 14:33

We have been trying to reach you since the past few days, as my associate has helped me to send your first payment of $7,500 USD to you as instructed by Mr. David Cameron the United Kingdom prime minister after the last G20 meeting that was held in United Kingdom, making you one of the beneficiaries. Here is the information below.

MONEY TRANSFER CONTROL NUMBER: 0224873876
SENDER NAME: Jame Barry
AMOUNT: $7,500 USD

I told him to keep sending you $7,500 USD twice a week until the FULL payment of ($360.000 United State Dollars) is completed.

Note a certificate will be made to change the Receiver Name as stated by the British prime minister, send your Full Names and your direct phone contact via Email to: Mr Gary Moore

The money will not reflect until the clearance certificate is issue to you by the G20 committee.

contact Mr. Gary Moore for your clearance certificate.

Mr Gary Moore
E-mail:western_uniontransfer06xxxxx@pkuit.com
D/L: +4470240xxxxxxx


Nu behöver jag bara kontakta Gary Moore (den gamle bluesgitarristen?), som på något sätt är anlitad av den brittiske premiärministern David Cameron. Det är synd att jag bara får $7,500 USD i taget, men samtidigt sker ju utbetalningarna så ofta som två gånger i veckan.

Det här var en fin julklapp!

Fotbollssammanfattning

Årets ackordsarbetare
UEFA införde ett flerdomarsystem, där två hade placerats vid var sitt straffområde med enda uppgiften att utdöma straffar. I den andra omgången av Champions League blåstes för 148 straffar (eller något liknande) och ingen kan säga att straffområdesdomarna stod och latade sig. Arbetsmoralen var extremt hög och här ville de minsann göra skäl för lönen.

Årets krisklubb
Herrlaget åkte ur CL-kvalet ganska fort och höll sen på att åka ur Allsvenskan, samarbetsklubben Väsby kom toksist i Superettan, damlaget sist i Damallsvenskan, damreserverna åkte ur sin serie och varken killarna i Juniorallsvenskan eller Pojkallsvenskan nådde slutspel. Det är väl bara att konstatera att det inte var något AIK-år i år. Och då pratar vi ändå bara om
det rent sportsliga.

Årets uppförande
Vartannat år lyckas Joakim Hagernäs föra upp ett lag i Allsvenskan. 2006 och 2008 var det Brommapojkarna och 2010 Syrianska. Om det nu inte blir nytt kontrakt för honom bör klubbarna i Superettan veta vem som ska värvas för att ta steget upp. Åtminstone inför säsongen 2012.

Årets “den var aldrig inne”
1. Jorge Larrionda, VM-domare
2. Dulee Johnson, friad

Årets skämt?
Vid en supporterträff (23/8) visade vd Åsa Sånemyr upp en t-shirt med texten “Avgå alla!” som en självdistanserad kommentar till alla upprörda röster som då hördes angående Hammarbys turbulenta säsong. Att tröjan skulle börja säljas i supporterbutiken rev ned skratt i lokalen. Men frågan är om skratten inte fastnade i halsen, när i rask takt ordföranden Wesslén och styrelseledamoten Apelgren faktiskt avgick (1/9), följda av Sånemyr själv (2/9) och tränaren Borgkvist (6/9). Slutligen valde sportchefen Andersson att sjukskriva sig (17/9) för att sedan… avgå. Snart började det bland supportrarna att pratas om en ny t-shirt med texten “Alla avgick!”.

Årets halvsäsongslag
Redan i maj hade Kristianstads DFF skrapat ihop tillräckligt med poäng för att laget i princip skulle vara klart för Damallsvenskan 2011. Då verkade klubben närmast cyniskt att lägga ned verksamheten. Lönerna slutade betalas ut, spelarna småstrejkade, den bästa spelaren såldes och matcherna förlorades. På de avslutande 13 omgångarna tog laget bara 3 poäng – vilket också mycket riktigt räckte för nytt kontrakt. Brommapojkarna försökte med något motsvarande på herrsidan, men misslyckades kapitalt.

Årets schweizerostar
1. Hammarbys plånbok
2. FC Trollhättans backlinje
3. Damallsvenskans spelschema

Årets simultanförmåga
Med fem minuter kvar av Birminghamderbyt kände Sebastian Larsson hur det drog till i ljumsken och ville desperat bli utbytt. Men som högeryttermittfältare hade han en bra bit bort till bänken på andra sidan och där verkade alla vara upptagna med annat. Att samtidigt gestikulera vilt med en haltande version av “jumping jacks”, ligga rätt i positionsspelet, förklara för lagkompisarna vad han höll på med, ha koll på sin motståndare och försöka ta sig fram med bara en fungerande ljumske, var simultanförmåga i den högre skolan.

Årets comeback
Vi såg dem under nittiotalet, men så tycktes de långsamt dö ut eller falla i glömska. Så i årets D20-VM var voltinkasten äntligen tillbaka! Möjligtvis inspirerad av Danny Brooks nya världsrekord på 49,78 meter tog Jitex Kristin Carlsson bollen i egna händer och voltade in den i straffområdena. Om voltinkasten verkligen är effektiva kan diskuteras. Men de är definitivt tillbaka.

Årets balanstapp
Grundläggande för att utföra en balansfint är att man håller balansen. Målvakten Johan Dahlin tappade både balansen och bollen och även landslagsplatsen, när han valde att finta efter 5 minuter mot Syrien. På nästa januariturné är han tillbaka i truppen och har under året förhoppningsvis även återfunnit balansen. Och omdömet.

Årets K.R.I.S.
Gais letade ny sportchef och hittade en lämplig kandidat i fängelset. Anställningen av Mats Persson ger en kriminell revansch i samhället och samtidigt ordet KRIS-klubb en ny innebörd.

Årets inkast eller “Vem vare som kasta?”
1. Slovaken som frispelade Kopúnek till hans 3-1 mot Italien i VM-gruppspelet.
2. Svensken som frispelade holländarna till 2-0 i EM-kvalet.
3. Slipshuliganen på hedersläktaren som kastade in en pappersmugg och avbröt AIK-IFK Göteborg.

Årets tröjförvirring
Sverige mötte Skottland på Råsunda och var klädda i en skotskt blå mundering. Samtidigt spelade bortalaget i hemmalagets klassiskt gula färger. Under matchen var förvirringen total och inte förrän efter slutsignalen fick spelarna byta tröjor med varandra och ordningen återställdes.

Årets “för rund för VM”
1. Jabulani var, enligt Marseilles rörelsevetenskapliga institut, ihopsydd på insidan och därmed helt sfärisk, vilket gav för liten kontakt med foten vid tillslaget och en onaturlig bollbana som följd.
2. Sol Campbell var, enligt oberoende okulärbesiktning, helt enkelt för otränad för VM-spel.