Teskam

Jag ska brygga mig en kanna te och öppnar skåpet med alla burkarna och påsarna. Till slut fastnar min blick på en liten genomskinlig plastpåse med något som ser ut som bollar. Jag har fått tebollarna  i present någon gång och det har sagts mig att de vecklas ut till fina blommor när de läggs i hett vatten.

Det här har jag aldrig prövat förut och när vattnet har värmts och hällts i kannan är det dags att pluppa i en boll. Sagt och gjort. Efter en stund har blomman liksom slagit ut och det luktar… förfärligt. Jag är ingen stor fantast  när det gäller grönt te men det här är inte alls gott ens i sin egen genre.

Tekannan hälls ut redan efter ett par munnar och jag sätter på nytt vatten på spisen. Nästa kanna stoppar jag en hederlig gammal tepåse i och jag känner mig som en kulinarisk katastrof. Som ett litet barn som häller ketchup på alla maträtter. Som en turist som letar efter McDonalds istället för lokala specialiteter. Som en dryckespöbel.

Här kan jag få dricka något som förmodligen är fint och dyrt te från en butik med asiatisk expertis.  Kanske är det till och med en gnutta magiskt och har helande krafter. Drakar och andra väsen kan ha varit inblandade i framställningen. Men jag väljer min trygga tepåse. Det smakar bekant.

Det är med stor skam jag avnjuter min andra kanna te. Dessutom dricker jag mitt te med rejält med mjölk. Men det behöver vi inte berätta för någon.

Läskmugg

I förra veckan var jag på Willys och köpte en tvålitersflaska med Eldorados Cola Light hit till jobbet, eftersom den kostade ungefär lika mycket som en burk. Den smakade förfärligt, tyckte jag då. Förmodligen berodde det mest på att den inte var iskall, utan hade ungefär samma temperatur som luften inne på Willys. I framtiden kommer jag undvika rumstempererad fulcola.

Efter att ha stått i redaktionens kylskåp över helgen togs flaskan fram igår igen. Nu var den betydligt godare och kom upp i en tvåa på en femgradig smakskala. Förresten har jag kommit fram till att jag ska börja dricka den istället för kaffe. Den ser ju ut som kaffe. Kollegerna kommer tro att det är kaffe. Min teori är nämligen att det är socialt viktigt att dricka samma sak som de andra. Vi tedrickare bemöts ibland av subtilt höjda ögonbryn.

“Här sitter vi och dricker kaffe”, ska jag säga när vi sitter i något möte. Jag ska smutta på min mugg med fulcola och låta blicken nervöst flacka runt bordet för att se om någon genomskådar min bluff. För det mesta dricker jag annars te istället för kaffe, men nu har jag alltså utökat dryckesfloran med ytterligare ett alternativ.

Sysslolös

Man inser att man inte har alltför mycket att göra på jobbet när man spiller ut en full kopp te över hela skrivbordet och istället för att få panik, lugnt tänker “Åh. Nu fick jag visst nåt att göra. Trevligt!”.

Tretår

När jag hämtade dagens första kopp te, stod Caroline från receptionen i köket och plockade med disken. Jag hälsade glatt, tog mitt te och gick bort till mitt skrivbord. En mycket kort stund senare var koppen tom, men det fanns en hel del kvar av leverpastejmackan jag hade haft med mig. Så osynkat. Här behövdes mer te.

Jag gick med min tomma kopp tillbaka till köket. I dörren på väg in mötte jag Caroline från receptionen som nu hade stökat klart. Hon måste tycka att jag är en j*vel på att snylta på företagets teresurser. En andra kopp te bara någon kvart efter den första!

Men jag har kollat med min konsultfirma som har anställt mig och hyrt ut mig. Jag får dricka hur mycket te jag vill. Dessutom har jag fri tillgång till Fruktskålen. Det säger min konsultchef. Jag vill minnas att ordet “självklart” förekom i vår korrespondens. Och ett flertal såna där smileys.

Snart är det dags för kopp tre.

Semesterslut

Sedan någon vecka tillbaka är jag inte längre ledig. Det är förmodligen både bra och dåligt; rent moraliskt får man inte ha mer än fyra månader sammanhängande ledighet.

Jag hade lite otur med tidpunkten för semestern – november till februari – och hade hellre spankulerat omkring i sommarvärme. Men annars har det varit helt fantastiskt! Lugnt och skönt. Sovmorgnar. Långpromenader. De sociala trygghetssystemen har frikostigt ställt upp med finansiering av mitt tveksamma leverne och det har fungerat bra.

Nu arbetar jag med PostkodLotteriets webbplats, där jag lägger in texter och bilder. Det har gjorts en större nylansering och jag är en blixtinkallad extraresurs. Anställningsformen är komplicerad och framtiden oviss, men än så länge har jag saker att göra och trivs i kontoret på Östermalm.

Mina arbetskamrater är snygga och verkar uppskatta det jag gör. Eftersom jag var snabb att lära mig verktyget som jag arbetar i, kom jag igång ganska omgående. Det var populärt. I fredags fick jag ett eget inpasseringskort och kan nu obevakad ta mig ned till lunchrummet på våningen under. Där finns ett antal olika tesorter att välja på och jag tror mig även ha noterat en stor och allmän fruktskål. Om jag är kvar till sommaren kan det bli tal om en ny stöt, men det bör jag nog hålla tyst om.

Lust & Fägring

Lust & Fägring är ett fruktigt och godisaktigt te i lösvikt. Visserligen är det svart, men den rosa förpackningen harmonierar med den söta och blommiga karaktären hos innehållet. Tillverkaren Kobbs hävdar att det “smakar ljuvligt av passionsfrukt, mango, cream och caramel” och berättar även att det är gjort på storbladigt te, solrosblad, samt små bitar av mango och hallon. En kombination av fruktsallad och te alltså.

Jag är lite osäker på två av ingredienserna: “cream och caramel”. Kan det verkligen betyda att Kobbs har hällt i grädde och karamell(er)? Hur som helst gillar jag att teet med fördel kan drickas tillsammans med rikligt med mjölk. Kanske är det just cream-egenskaperna som då kommer till sin rätt.

Namnet är en gåta. Lust & Fägring. Förpackningen pryds av en ros över ett rött hjärta och det verkar som att Kobbs vill marknadsföra det som ett romantiskt alternativ i sitt utbud. Eventuellt kan det uppfattas som ett tjejte. Teet är enligt mig i alla fall mer lyckat än den film med snarlik titel som Widerberg d.ä. för tiotalet år sedan gjorde med sonen (Widerberg d.y.) i huvudrollen.

Bortsett från namnet – och namnen på vissa av ingredienserna – tycker jag riktigt bra om det här teet! Det smakar sött och gott och glatt på något sätt. Doften är stark och för mig helt obestämbar, men alls inte oangenäm; möjligtvis är det hallonen eller mangon som träder fram. Egentligen ger det mig inte så mycket att lukta på ett te, eftersom det ju ändå inte smakar som det luktar.

Jag skulle säga att Lust & Fägring är ett väldigt lättillgängligt te; som en teernas “Hits for kids”. Förmodligen dras det också med samma egenskaper vad gäller risk att bli uttjatat relativt snabbt. I ett perfekt kök med ett välfyllt skafferi där det finns en rik flora av sorter att välja bland skulle detta fungera väl som ett sällan-te. Ingenting för frukosten, möjligtvis på helgerna, men ovillkorligen endast efter klockan elva på förmiddagen.

Överlag en positiv upplevelse och det blir ett sammantaget gott betyg till ett gott te. Jag ger Lust & Fägring tre kannor av fem.