Mardrömslottning

Jag läser något förvånat rubriken Mardröm kan vänta Sverige i EM och undrar vad det är som kan hända. Jo, “Sverige kan få en tuff grupp i EM, oavsett hur det går i lottningen. 15 av de 16 bäst rankade europeiska lagen är med i turneringen.”

Det här är ju förbluffande! SVT har alltså kommit fram till att det är de bästa lagen i Europa som kommer göra upp om vilket lag som är allra bäst. Vilken mardröm!

UEFA har dessutom, som brukligt är, rankat lagen sinsemellan för att lotta fram rättvisa och jämna grupper. Det medför att Sverige kan hamna i en “mardrömsgrupp”. Jag häpnar över den svenska televisionens knivskarpa analys.

Om landet inte tar sig till EM hade det varit en mardröm och när Sverige lyckas ta sig dit väntar alltså en annan mardröm. Det är sannerligen ingen lekstuga att vara fotbollssupporter.

Viktökning

икони богородицаПравославни икони
Här ser vi faran med att inte hålla in shift-tangenten när man trycker på åttan för att skapa en vänsterparentes. Det kan ju få siffermässigt helt vansinniga konsekvenser.

Eller så stämmer det att Kamara blev upprörd när han plötsligt var tvungen att lägga på sig 810 kg på någon månad. I så fall är det fullt förståeligt.

Fyramiljonersgränsen

Jag läser att finalen i Melodifestivalen hade 3.667.000 tittare i Sverige. Projektledaren Thomas Hall är mycket nöjd och “Vad som är extra kul i år är att vi hade 328.000 webbstarter på livesändningen. I min värld blir det här ju över fyra miljoner tittare, säger han.”

Okej. I min värld blir det 3.995.000 tittare.

Men personerna runt Melodifestivalen har väl inte direkt rykte om sig att vara noggranna när det gäller siffror och röster och annat. I deras värld grundas matematiken mer i kreativitet och erbjuder därför fler alternativa lösningar än konventionell logik.

Hockeygenomgång

Ja, nu är jag väl ingen expert på just hockey, men eftersom VM-slutspelet har börjat känner jag att jag måste presentera slutspelsnationerna.

Kanada
Det här är ett bra lag. De största stjärnorna är som vanligt kvar i NHL-slutspelet, men “Lönnlöven” har alltid med sig några unga lovande spelare som kan bli morgondagens NHL-profiler. Eric Lindros lär vara en sån. Det ska mycket till för att Sverige ska vinna över Kanada. Varenda kanadensisk unge har ju en klubba i sin hand. Som kineserna med sina pingisracketar.

Tjeckoslovakien
Ett disciplinerat öststatslag som alltid har bra målvakter (jag säger bara Dominik Hasek) och en stark defensiv. Deras säck-försvar bygger på att motståndarna tillåts komma fram till den egna zonen, men sen blir det stopp. Tjeckerna är jämnbra med Sverige och det blir ofta spännande matcher.

Finland
Det är alltid speciellt att möta Finland, vårt grannland i öster. Många av spelarna hör hemma i elitserielag, som Kari Eloranta i HV, och säkert bidrar det till atmosfären. “De finska lejonen” är ungefär lika bra som Sverige och det är väl bara att hoppas att Edmontons(?) Jari Kurri är kvar i NHL-slutspelet riktigt länge. Han är jättebra och om han kommer till VM är det kört.

Västtyskland
En nation på frammarsch men jag tror att tyskarna får vara med mest för att det finns mycket pengar där. Sverige ska vinna med fyra, fem puckar över dem. Nej, de är inget vidare och ibland spelar de B-VM istället. En blåbärsnation i sammanhanget.

USA
Med USA vet man aldrig, men för det mesta är det collegespelare som skickas till VM i Europa. Ibland förstärks laget av spelare från NHL men de är sällan några stjärnor. Inledningsvis kan amerikanarna vara inspirerade men får de ett par mål i baken tappar de humöret och börjar bråka. Jag tycker Sverige ska vinna över USA.

Sovjetunionen
Det här är laget alla vill slå, men det är oerhört sällan det händer. Under den buttre tränaren Tichonov finns ett hårt arbetande kollektiv med klapp-klapp-spel som inga andra nationer kommer i närheten av. Tacklingarna är stenhårda och disciplinen är stor när det gäller att följa taktiken. Nej, mot Sovjet vinner vi inte. Då ska det till ett mirakel.

Tre Kronor
Sverige då? Ja, mycket hänger förstås på vilka NHL-spelare som åker ut tidigt på andra sidan Atlanten och blir tillgängliga. Men även på hemmaplan finns spetskompetens som Håkan Loob och Anders Eldebrink. Med en gnutta tur kanske vi kan kämpa om silvermedaljerna, men då krävs det också att vi utnyttjar de stora europeiska rinkarna när vi möter transatlanter.

Ja, nu var det ett tag sen jag följde det här med ishockey. Men det har väl inte hänt så mycket sen senast. När jag slår på teven, låter Lasse Kinch som vanligt med sitt rabblande av statistik eller rappakalja. Han och hans kolleger tycker fortfarande att det ska “smälla i planket”, att man ska “försvara sin målvakt”, dvs. slåss, och att det är viktigt att “ha fart under skridskorna”.

Det är precis som vanligt. Arton grader utomhus och försommaren har kommit till Sverige. Det är VM i hockey.

Felsurr

Jag sitter och tittar på damfotboll på teve. Åtminstone tror jag det. Kommentatorerna har redan pratat om att det blev en gubbe för mycket i ett anfall och presenterade just en inhoppare som en av ungtupparna. Men det ser ut som tjejer. Jo. Det är helt klart damfotboll.

Ursäktsånger

Först var det historien med SVT-ursäkten och blommorna som skickades till den ryska ambassaden. Som SVT senare tog tillbaka och den som hade skickat ursäkten fick be om ursäkt till ledningen för sitt felaktiga tilltag. Blommorna blev kvar hos ryssarna, men ursäkten togs tillbaka.

Nu verkar historien upprepa sig i ishockeyns slutspel. Efter semifinalen mellan HV71 och Frölunda bad domare Andersson HV71 om ursäkt för sin insats. Det fick Frölundas tränare Ulf Dahlén att gå i taket och nu ska händelsen utredas av förbundet. Förmodligen får domaren be om ursäkt eller eventuellt ta tillbaka ursäkten till HV71.

Två affärer som får oss alla att tänka efter en extra gång innan vi ber om ursäkt. Kanske är det bäst att låta bli ändå. Kanske är det bättre att blunda för sina misstag och inte erkänna dem. Det kan ju bli så fel.

Robynkonsert

Åh, jag såg en så bra konsert med Robyn på SVT igår. Det var en inspelning från Los Angeles förra året och repertoaren bestod mestadels av elektropoplåtarna från senaste skivan. Stundtals var det nästan magiskt i min nedsläckta lägenhet, upplyst endast av den alldeles för stora tv-skärmen. SVT hade valt att sända i Dolby Digital och ljudet pumpade ut ur högtalarna på lagom mycket för hög volym. Två trumslagarpojkar, en keyboardist och så Robyn. Taktfasta rytmer, blippande dataljud och en grym röst.

All den energi som de hade med sig på scen lyckades de förmedla till publiken på plats och även ända hem till mig i tv-soffan. Robyns konserter är verkligen fantastiska! Och vad hon än ger sig in på så blir det rätt. Istället för att följa trender skapar hon dem själv. Hon är som Madonna. Oerhört stor.

Efter konserten slog jag över till Grammisgalan på Fyran. Efter en stund var det dags att kora vinnaren av “Årets live-akt”. Där var hon igen: Robyn. Hon såg lika glad ut som i grannkanalen och jag tycker det var en mycket välförtjänt pristagare. Det tyckte hon själv också i sitt tacktal, så där naturligt kaxigt utan att vara otrevlig.

Det här året får jag masa mig iväg på nån konsert. Det får jag. Senast jag kom iväg var väl i november 2007 och det håller inte. Hoppas hon har någon hyfsat närbelägen turné inplanerad under året. Popkonsert! Kul!

Publikfrånvaro

Från SVTText 2008-11-16 kl 20:40



Det är så mycket som är konstigt med den där grönmarkerade meningen i text-tv-rapporteringen. Vilka “fans”? Brommapojkarna är glada om det dyker upp några hundra personer till hemmamatcherna. När jag och Far var i Uppsala och såg BP möta Sirius var vi definitivt de enda med sympatier hos bortalaget.

Anhängare till BP är sällsynta. Vi hörs inte. Vi syns inte. Men vi finns.

Jag var förresten förbi Sergels torg alldeles nyss. Men där var det helt dött och inga pojkar eller flickor från Bromma hade dykt upp (eller ned) i fontänen. Förmodligen utspelade sig glädjescenerna i Stockholms västra förorter och inte inne i stan.

Men, som sagt. Vi som håller på BP arbetar helst i det tysta.

Treklöver

Strax efter lunch hade jag varit på puben O’Learys på Götgatan, där ölen flödade och stämningen var god när Arsenal mötte Manchester United på otaliga skärmar runt om i lokalen. Själv tog jag det lugnt med just ölandet men noterade i baren att det fanns lika många ölsorter som det fanns tv-apparater.

I halvtidsvilan var jag tvungen att gå (vid ställningen 1-0 till Arsenal) för att hinna till Eriksdalshallen och handbollsmatchen mellan Hammarby och Celje från Slovenien. Det var Bajen och Bajen Fans och grönvita halsdukar så långt man kunde se. Trots att laget uppmuntrades att “öka takten sista kvarten” var slovenerna bättre och vann rättvist med några bollar.

På vägen hem kände jag att jag saknade ett blad i dagens gröna treklöver. Jag hade fått en rejäl dos av Bajen. Det hade förekommit rikliga mängder bärs. Fortfarande var det dock något som fattades.

Men så. På Skanstulls tunnelbanestation stod hon – som så ofta i sällskap av en kraftigt byggd man av afrikanskt ursprung – och väntade på tunnelbanan mot Hässelby. Den jämnåriga knarkaren Sanna Bråding var flickan som fullbordade min lördag.

En lördag fylld av Bajen, bärs och rakade brudar.