Barkknark

Jag har på mycket kort tid plöjt igenom drygt tre säsonger av serien “Weeds” och tycker mig därför ha lärt mig en hel del om narkotikauppgörelser.

Därför är jag ganska säker på att någon har åkt på en blåsning när jag läser om gävlebon som visserligen kom över lite gräs, men som rubriken säger, också köpte bark – inte knark.

100 kronor för en påse med vanligt gräs är ganska dyrt, oavsett hur enormt stor denna påse nu var.

Rosprisras

morsdag

Och så den här från Daglivs. Vadå “ord pris”? Säljer de morsdagsbuketter året om? Det kan knappast vara någon storsäljare  vid tiden för exempelvis fars dag.

I vilket fall undrar jag vad tanken är att sänka priset just den här veckan.

Eller menar de att det ordinarie priset den här veckan under åren 2004-2009 varit 59,00/st? Men i år är buketten 9.02 kronor billigare. Nej, jag begriper inte riktigt.

Kortrapport

Nu när mina föräldrar är i Indien några veckor har jag fått ansvar för blomvattningen, som måste skötas med klinisk perfektion var tredje dag (men inte vissa blommor som inte ska få för mycket vatten – ett A4-papper med noggranna instruktioner ligger på vardagsrumsbordet i Hammarbyhöjden).

Efter torsdagens besök skickade jag ett kort sms till Far där jag berättade att blommorna var vattnade och att jag dessutom hade fixat deras fjärrkontroll, men att jag tyckte det var bedrövligt att de hade tömt kylen istället för att låta mig göra det. Inga godsaker stod att finna.

Jag har ingen koll på vilken tid på dygnet som han fick meddelandet, men vid tretiden på den efterföljande morgonen surrade det till i min mobil.  Det var Far som hade svarat. Som vanligt använde han sig av ett mycket kort och interpunktativt utmanande språk:

Tack ta ur frysen i stället i indien allt väl

Tolkningen jag gör är att det finns roligare saker att göra i Indien än att ta reda på hur man kommaterar med T9 eller hittar de stora bokstäverna med de små knapparna. Förmodligen en klok prioritering.

Matkrig

En dag hörde jag på radion ett program där lyssnare fick ringa in och prata. Temat var den senaste tidens påstådda polisbrutalitet och ungdomar som hamnade i bråk med lagens väktare. Mannen som nu hade kommit fram menade att:

…det är nog lika goda kålrötter på båda sidorna…

Jag förmodar att uttrycket han menade att använda var att alla inblandade var lika goda kålsupare och ingenting annat. En kålsupare är alltså en person som sörplar soppa, medan en kålrot är en grönsak.

Det som jag finner lustigt är att lika goda i fallet med kålsuparna har betydelsen att de super i samma utsträckning. Men när man pratar om lika goda kålrötter tänker jag mig att det är smaken man syftar på. Det finns lika läckra sopprötter i polisbilarna som i fickorna hos de arga ungdomarna som försöker sätta eld på dem.

Roliga bilder målas upp för mitt inre när jag tänker på ligister med både utsökta primörer och livsfarliga tillhyggen. Och poliser som värnar om den svenska husmanskosten och vikten av kvalitet på råvarorna.

Lika goda kålrötter. Ja, jag säger då det.

Penceer

Apropå mitt tidigare inlägg var jag återigen ute på promenad mot Fridhemsplan, när jag strax före S:t Eriksbron passerade en blomsterbutik. Där kunde jag köpa “Pencee 10 kr”.

Men i mina balkonglådor brukar jag odla tagetec, så det blev ingen affär. “Attanc!” utbrast jag. Hoppas att Daglivs snart börjar sin tagetecförsäljning.

Semesterslut

Sedan någon vecka tillbaka är jag inte längre ledig. Det är förmodligen både bra och dåligt; rent moraliskt får man inte ha mer än fyra månader sammanhängande ledighet.

Jag hade lite otur med tidpunkten för semestern – november till februari – och hade hellre spankulerat omkring i sommarvärme. Men annars har det varit helt fantastiskt! Lugnt och skönt. Sovmorgnar. Långpromenader. De sociala trygghetssystemen har frikostigt ställt upp med finansiering av mitt tveksamma leverne och det har fungerat bra.

Nu arbetar jag med PostkodLotteriets webbplats, där jag lägger in texter och bilder. Det har gjorts en större nylansering och jag är en blixtinkallad extraresurs. Anställningsformen är komplicerad och framtiden oviss, men än så länge har jag saker att göra och trivs i kontoret på Östermalm.

Mina arbetskamrater är snygga och verkar uppskatta det jag gör. Eftersom jag var snabb att lära mig verktyget som jag arbetar i, kom jag igång ganska omgående. Det var populärt. I fredags fick jag ett eget inpasseringskort och kan nu obevakad ta mig ned till lunchrummet på våningen under. Där finns ett antal olika tesorter att välja på och jag tror mig även ha noterat en stor och allmän fruktskål. Om jag är kvar till sommaren kan det bli tal om en ny stöt, men det bör jag nog hålla tyst om.