BP-land

Tydligen får Djurgårdens fotbollsdamer inte längre spela sina hemmamatcher på Östermalms IP. Det är tråkigt för dem och nu pratas det om att flytta matcherna till Grimsta IP. Men det är inte populärt hos Djurgården:

– Grimsta är BP-land. Det blir svårt att locka dit folk, säger Maria Jensen som också är skeptisk mot alltför stora Stadion.

Det är ett intressant uttalande av klubbdirektören. Vilken publik är det som hon befarar är alltför lojal för att se hennes idrottsförening spela i Västerort? Pratar hon om oss cirka 800 tappra själar som ser Brommapojkarnas herrlag i Superettan? Kanske pratar hon om det knappa hundratal som följer BP:s damers matcher, men det verkar ännu knasigare.

Möjligtvis kan man säga att människorna ute i Bromma är ganska ointresserade av att se fotboll, men att hävda att de som håller på BP skulle vara särskilt obenägna att se just Djurgården är bara inte sant. Faktiskt har laget spelat en match på Grimsta redan och de 237 som kom dit en fredagskväll i maj, kan jämföras med premiärmatchens 283 mot Jitex på Östermalm. Siffrorna är lika sorgliga.

Brommapojkarnas herrlag drar alltså vanligtvis  mellan ett och två tusen åskådare när laget håller till i Allsvenskan. Men en publiksiffra från 2010 sticker ut från de övriga; när laget mötte Djurgården kom det över 5000 och var den överlägset bästa på hela året. Djurgården alltså.

Att skylla låga publiksiffror på att Grimsta är BP-land, är att göra det väldigt enkelt för sig.

Magknip

Från Fotbollskanalen.se 2010-09-17:

bp-kross

Med tanke på den övre notisen känns den undre tämligen dramatisk. Men det handlade inte om att trelleborgarna kom till Stockholm och bokstavligen krossade brommapojkar på Grimsta. Nej, så var det inte. Inga skallfrakturer eller spruckna knäskålar kunde noteras. Däremot en komfortabel 0-3-seger.

Det rör sig om att en BP-back i halvtid fick ont i magen och åkte till sjukhus. Tydligen i ambulans. Om detta berodde på att han varit inne i tältet med “Pausfika” och snott åt sig kaffe och kaka, det förtäljer inte historien. Men jag tycker att godsakerna bör vara vigda åt oss med säsongskort. Mazarinen är faktiskt det enda man ser fram emot när man åker ut till Västerort för att se fotboll numera…

BP-stjärnan

Jag följer ju BP ganska intensivt; ser matcherna, läser i tidningarna och på nätet och försöker hänga med i den lilla debatt som förs om laget som de flesta ignorerar.

Så pass mycket vet jag, att laget inte innehåller några stjärnor. Därför blir jag alltid nyfiken när jag läser rubriker om “BP-stjärnan”. Vem är han? Hur har han undgått mitt argusöga under hela säsongen och varför gör han inte fler mål för laget?

Han dyker upp i artiklar med rubriker som

Eftersom det faktiskt inte finns någon stjärna, blir det lite förvirrande även för journalisterna. Här har de valt ut tre olika spelare (Richard Henriksson, Olof Guterstam och Pablo Piñones-Arce) och utnämnt dem till BP-stjärna, medan jag själv snarare skulle kalla dem för BP-spelare. Kort och gott.

Det är mycket enklare med Tibrosonen. Då vet alla vem man menar.

Årskort

Den allsvenska fotbollssäsongen är i antågande! Nej, okej, det är den väl kanske inte när det fortfarande är januari och inte ens träningsmatcherna har börjat göra sitt bästa för att bryta ned mitt immunförsvar med sina timmar av undermålig underhållning i minusgrader och isande motvind.

Men idag beställde jag i alla fall ett par årskort till Brommapojkarnas hemmamatcher. Om jag tolkade Madeleine på kansliet rätt, hade det ännu inte varit någon strykande åtgång på årskorten. Så mitt önskemål om platser bredvid varandra så högt upp under tak och så nära mitten som möjligt, skulle nog ha god chans att tillgodoses. Far och jag kommer få våra egna stolar! Dessutom har jag sett att det ingår “kaffe och kaka i pausen”. Vilken service!

Lagets “hemma”matcher brukar spelas på olika platser i Stockholmsområdet men jag hoppas att de flesta äger rum på Grimsta ute i Hässelby/Vällingby. Nu hoppas jag också att matcherna inte krockar med mitt eget bollsparkande eller andra aktiviteter så jag måste lämna återbud. Efter att Far kommer att ha pungat ut med 1950 kronor* för min julklapp blir jag än mer angelägen att inte missa något. Här ska ätas kaffe och kaka och valuta ska fås för pengarna!

Vad roligt det här ska bli!


* Förresten verkar motsvarande kort kosta 4200 kronor hos AIK, 4150 hos Hammarby och 3900 kronor hos Djurgården. Då kan man notera att det i dessa abonnemang ingår en match mot skitlaget BP, vilket jag slipper. Istället får jag se en match mot någon av dessa giganter som tycker sig kunna motivera dubbelt så höga biljettpriser.

Publikfrånvaro

Från SVTText 2008-11-16 kl 20:40



Det är så mycket som är konstigt med den där grönmarkerade meningen i text-tv-rapporteringen. Vilka “fans”? Brommapojkarna är glada om det dyker upp några hundra personer till hemmamatcherna. När jag och Far var i Uppsala och såg BP möta Sirius var vi definitivt de enda med sympatier hos bortalaget.

Anhängare till BP är sällsynta. Vi hörs inte. Vi syns inte. Men vi finns.

Jag var förresten förbi Sergels torg alldeles nyss. Men där var det helt dött och inga pojkar eller flickor från Bromma hade dykt upp (eller ned) i fontänen. Förmodligen utspelade sig glädjescenerna i Stockholms västra förorter och inte inne i stan.

Men, som sagt. Vi som håller på BP arbetar helst i det tysta.

Brommapojksanhängare

Då och då mejlar jag Richard Henriksson som jobbar både på Radiosporten och i Brommapojkarnas backlinje. Att han är en fotbollsnörd märks tydligt i programmet “Fotbollsarena Radiosporten” som är en poddradiosändning, eftersom det är för långt och smalt (lite som Henriksson själv) för att få med i den normala radion. Han är påläst och vettig och förmodligen för smart för att bli en riktigt stor fotbollsspelare.

Ibland får jag svar på mina mejl, men inte alltid. Det händer att jag märker att sånt som jag varit inne på tas upp på andra ställen. Det gillar jag! Jag ser mig som en inspirationskälla. Efter sista seriematchen skickade jag iväg en gratulation till tredjeplatsen och bidrog med några tankar om det stundande kvalet. Nu citeras jag på hans blogg och kallas “BP-fan”. Större än så blir det inte ;-)

Det här var roligt!

Farsvar

Förra lördagen var jag på Grimsta och såg Brommapojkarna vinna mot Degerfors och därmed gå till allsvenskt kval senare i år. Jag hade gärna haft Far med mig på matchen, men han skulle spela med Mustadfors Hornmusikkår på söndagen och var redan i Dalsland.

När jag satt på tunnelbanan hem efteråt och bläddrade i programmet fastnade min blick plötsligt på ett visst datum. Jag kände hur en iskall insikt blixtsnabbt spred sig i mitt medvetande och hela min kropp. Jag hade bokat en resa till London när den första kvalmatchen skulle spelas! Hemmamatchen. Den på Grimsta den 12 november.

Det här var ju inte bra. Jag ringde Far på mobilen, men eftersom han har den avstängd ungefär 80 procent av tiden visste jag redan på förhand att det var lönlöst. Därför författade jag istället ett sms där jag förklarade läget.

Den 12 november spelar BP första kvalmatchen hemma på Grimsta. Den 12 november är jag på Tottenham-Liverpool i London. Inte helt optimalt.

Jag trodde inte att jag skulle få något svar, eftersom Far har en “ny mobiltelefon” sedan en mycket lång tid tillbaka och ännu inte har lärt sig funktionen för textmeddelanden. Dessutom innehöll ju mitt meddelande ingen explicit fråga. Men döm om min förvåning när det plingade till i fickan och Far hade svarat.

Jag kollar bromma

Innebörden av meddelandet var inte glasklar, men kunde tolkas som att Far hade ambitionen att den 12 november se matchen på Grimsta även utan mig. Jag fortsatte smida medan järnet var varmt.

Ja, och den går nog på teve också. Du måste ringa i halvtid och ge mig en lägesrapport. Min match börjar inte förrän 20:45, svensk tid.

Jag kände att det här var på gränsen till vad han klarade av. Det kändes inte helt bekvämt att besvära den gamle mannen med ytterligare ett sms när han redan hade svarat en gång. Förmodligen hade det gått åt stor energi, åtskilliga svordomar och lång tid för honom att författa de första tre orden.

Mycket riktigt. Kvällens andra svar var av en kortare karaktär, men dess innebörd var desto tydligare. Det kom också så snabbt att jag inte behövde känna någon olust över att ha tagit upp hans tid. Meddelandet löd nämligen:

Ja

Det var kort. Det var snabbt. Det var allt jag kunde begära.

De här sms-växlingarna med Far är alltid tacksamma att rapportera om. Tydligen är han dessutom medveten om att jag “gör mig lustig” över honom och hans svårigheter att hantera diverse mobiltelefoner. Men han har ändå möjligheten att ringa mig istället för att messa, om han tycker det är krångligt. Min mobil är påslagen. Han får skylla sig själv.

Hängavtal

Jag läser att det finns olika sätt att skaffa sig proffskontrakt inom fotbollen. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk. Jag inser att om jag bara haft större social kompetens – varit bästis med fler – som juniorspelare i Brommapojkarna, hade jag kunnat hänga på till någon storklubb i Europa eller åtminstone i Sverige.

Fast jag vet inte hur kul jag hade haft, eller hur kul Johanna Frisk kommer att ha, på själva träningarna. Det finns väl en anledning till att vissa blir draftade och andra inte. Och några matcher lär det knappast bli tal om för hennes del, om Marta inte skriver in det också i kontraktet. Sen vet jag inte hur det känns att få vara med bara för att man är kompis med en stjärna. Eller hur det accepteras av resten av laget.

Det här blir bara märkligare ju mer jag tänker efter. Okej att man skriver in något om ett entourage med vissa privilegier i sitt kontrakt. Men inte brukar man väl få igenom att kompisarna ska ha biroller i ens filmer eller få spela bas på skivor man sjunger in? Eller?


Apropå rubriken är ett hängavtal egentligen ett kollektivavtal mellan en arbetsgivare som inte är medlem i en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Tänkte bara säga att jag är medveten om det.

Pannben

För ett tag sedan chattade fotbollsspelaren Pontus Wernbloom på Fotbollskanalen. Han är U21-landslagsman, svensk mästare, målskytt och tämligen verbal – men knappast den skarpaste kniven i lådan.


wernbloom


Jag tolkar det som att fotbollsstjärnan anser att han tränade och spelade så oerhört mycket fotboll att han inte samtidigt kunde lyckas i skolan. Det är en dålig bortförklaring till de dåliga betygen och jag blir faktiskt lite sur på att han och hans mamma säger att det är okej att strunta i skolan om man vill bli fotbollsspelare.

Under högstadiet och gymnasiet är jag säker på att jag själv tränade lika mycket som spelarna i IK Kongahälla och jag hann även läsa mina läxor. Det handlar bara om vad man har bakom pannbenet.

Sen kan jag hålla med om att det va starkt jobbat av killen att få godkänt i alla ämnen me en så kraftigt begränsad mental begåvning.