Gravplundring?

Från DN.se 13-03-14 kl 22:17

kista

Nog förstår jag att det är eftertraktat med guldspadar och liknande priser, men någonstans tycker jag att den grävande journalistiken bör sätta en gräns. Det är inte okej att leta lik i kistor. Dessutom är väl nyhetsvärdet ringa. Var ska sleven vara om inte i grytan?

Klantskallar

De senaste åren har det ofta talats om hur oduglig den svenska poliskåren är. Åtminstone har jag i medierna noterat antydningar om det, med hänvisningar till statistik om ouppklarade brott och oprofessionella insatser. I teve har Leif GW Persson förfasat sig över hur illa diverse utredningar skötts.

Men kan det inte vara så att det svenska buset får det rättsväsende det förtjänar? I dagarna har några rejäla klanterier uppmärksammats, men det är inte polisen som stått för dem – utan bovarna.

När en av rånarna i Täby var på flykt undan rättvisan, blev han sugen på hamburgare och greps strax vid ett gatukök. Ett par dagar tidigare hade en man som rånat en guldbutik i Södertälje själv ringt polisen och anmält sin flyktbil som stulen. Tyvärr var han redan misstänkt; samtalet spårades och snart därefter plockades han in. Och så har vi mördaren som skulle skjuta en annan kriminell, men tog fel och dödade en datakonsult istället.

Det är inte särskilt imponerande av den undre världen. Så om vi ska oroa oss över en inkompetent poliskår, kan vi samtidigt låta oss lugnas av att busarna där ute är minst lika värdelösa.

Den här maktbalansen får mig att tänka på en fotbollshistoria från en lägre serie. Laget hade fått flera domslut emot sig och en spelare ropade till domaren “Du är så jävla oduglig! Hur fan kan du få döma?!”. Varpå domaren höll med: “Jag vet! Varför tror du att jag dömer i division sex?”.

Lika barn leka bäst.

Guldryck(ig)en 2

Aftonbladet.se 12-08-20 kl 16:00

Se där!

Även LdB FC Malmö ska börja producera den där mystiskt gula drycken som tycks locka storlagen i Sveriges högsta ligor. Elfsborg, Malmö och tidigare Kalmar FF har nu alla varit i kontakt med guldrycken och listan blir säkert längre framöver. Fortfarande är frågorna många men med en så ökad spridning kommer hemligheten snart ut. Hoppas jag.

Guldryck(ig)en

Aftonbladet.se 2012-08-12 kl 23:00


Guldrycken är tillbaka! Redan för några år sedan spekulerade jag i om den gula drycken kunde anspela på Elfsborg och deras gult färgade matchtröjor. Då var det istället Kalmar som stod för  en (ett?) guldryck, men i år tycks resonemanget vara mer korrekt.

Tydligen är Malmö inte nöjda med drycken, vilket gör att jag börjar fundera på om det verkligen är endast tillåtna substanser i det gula.

Twitterstjärnor

Från Aftonbladet.se 2012-08-06 klockan 14:20

Det är lite roligt att jämföra vad de olika svenska OS-stjärnorna twittrar om. En samlar in pengar till välgörande ändamål. Medan en vill ha en bil (eller snarare en hel buss fylld med något som förefaller vara iskaffe). Och en tredje tycker att det är skönt att göra ingenting.

Vem ska bort?

Spontanidrott

Jag läser i DN att satsningen på  spontanidrottsplatser slagit fel. Problemet är att fler fotbollsplaner inte innebär att flickorna kommer att idrotta mer, eftersom deras preferenser skiljer sig från pojkarnas.

“Undersökningen visar att pojkar och män är i ständig majoritet. Värst är det i åldern 13 till 19, där 80 procent av utövarna är pojkar. Minst är skillnaden bland barn under 7 år (39 procent flickor) och vuxna över 65 år (42 procent flickor).”

Det är intressant att det ändå finns så många flickor som är över 65 år, men det är kanske en definitionsfråga. Nu verkar studien inte bara handla om fotboll; även ridanläggningar, simhallar, utomhusbad och klättring nämns. Det gör att jag undrar om man inte jämför äpplen med päron. När en pensionär som ligger och solar på ett utomhusbad jämförs med en ridande tonåring (som ju har ett klart större engagemang för sin fritidsaktivitet) tappar statistiken trovärdighet.

Visst förstår jag att det finns ett problem om satsningen på fler anläggningar har ett syfte att uppmuntra till spontanidrott och att få främst tjejer att använda dem. Men jag undrar om lösningen verkligen är rätt.

– När kommunerna bygger exempelvis en skatepark måste de ha en plan för hur ytan kan bli tillgänglig för så många som möjligt. Man kan inte bara bygga och tro att alla kommer dit. Det behövs pengar, aktiviteter och samarbeten med organisationer, säger Ida Östensson, grundare av Crossing Boarders, vars syfte är att göra fritidsverksamheter mer jämställda.

För mig är ordet “spontanidrott” starkt länkat till ordet “spontan” som betyder att något sker av sig självt utan yttre orsak och görs av fri vilja eller utan planering. Det vill säga att man idrottar för att det finns möjlighet på den fina anläggningen som finns i närheten.

När välmenande människor skapar aktiviteter och samarbeten med organisationer har de också skapat något helt annat än spontanidrott. Den som vill uppmuntra till spontanidrott måste nog ändå bara bygga och tro att alla (som vill spontanidrotta) kommer dit. Det verkar vettigare att satsa pengar och engagemang på dem (tydligen kvinnor) som inte är så intresserade av spontanidrott och ge dem andra möjligheter att idrotta än spontant. Kanske i mer ordnade former med engagerade ledare och förebilder.

Jag är lite frågande till om rättvisa alltid innebär att det ska vara hälften killar och hälften tjejer på samtliga anläggningar. Förmodligen är det ingenting konstigt med att fler tjejer gillar ridning och att fler killar spelar fotboll. Om tio år är det kanske tvärtom och då är det heller ingenting konstigt. Så länge alla kan välja om de vill gå till ridhuset eller fotbollsplanen behöver man väl inte bli så upprörd.

Griskris

När mobbning diskuteras är det vanligtvis den utsatta personen som har tolkningsföreträde när det gäller huruvida han eller hon kränkts. Det är naturligt. Det spelar ju mindre roll vilka intentioner som (de upplevda) mobbarna har haft, om resultatet blivit att någon tar illa upp. Den rådande uppfattningen är att de genast ska  sluta upp med det de håller på med om någon far illa. Det är inte roligt.

Därför blir debatten runt en lek med skratt och glädje från ett tillfälle efter en fotbollsträning väldigt märklig.  Några spelare valde att bolla GRIS när den vanliga träningen var slut och som straff fick förloraren emotta (försök till) skott i rumpan. En mycket vanlig och uppskattad lek med ett ganska vanligt straff. Som GRIS-puritan är jag aningen tveksam och tycker att ordet som man bollar om (GRIS, ORM, GRODA) ska motsvara straffet, men jag vet ju inte hur många eller vilka bokstäver som var inblandade här.

Nåväl. Av någon anledning ville det berörda landslaget inte att det här skulle visas – kanske för att den öppna träningen var över, showen var slut och för att det nu var landslagsspelarnas egen tid som användes – och försökte förhindra att journalister filmade. Det hörsammades inte och istället publicerades filmen i flera artiklar om det som nu fick namnet “nakenlek”. Människor intervjuades och förfasades över det smygfilmade klippet, bland annat generalsekreteraren i antimobbningsorganisationen Friends.

För plötsligt karakteriserades detta som mobbning. När det senare skedde intervjuer med de inblandade bedyrade de alla att ingen tagit illa upp. Inte heller den som tolkades som mobbad tyckte att han blivit kränkt. Han hade ställt upp frivilligt och tagit sitt straff så som leken stipulerar. Så vem bestämmer egentligen vad som är mobbning? Är det journalister på Expressen? Är det människor med fina titlar på (visserligen hårt kritiserade men ändå) högt ansedda organisationer? Eller är det den mobbade?

Om vi frångår principen om tolkningsföreträde hos den kränkte lär det få konsekvenser som inte är så bra. När vi slutar lyssna på de drabbade och låta dem berätta hur de upplever olika situationer, tror jag att vi är på väg åt fel håll. Det spelar ju mindre roll hur journalisten tolkar en händelse, om resultatet blir att någon INTE tar illa upp. Då finns ju ingen mobbning just där.

För mig är mobbning alldeles för allvarligt för att debatten ska bli snedvriden på det här sättet. Tolkningsföreträdet måste alltid finnas hos den drabbade.

 

Citatmaskin

Jag hör på radion om att det är stor skillnad på sommarjobbslön i Sveriges kommuner och tycker mig känna igen resonemanget. Är det verkligen en nyhet? Det här hör man ju varje år och för att en nyhet ska vara en nyhet måste något nytt tillföras.

Kommunal gör sin årliga genomgång och lägger in lite indignation i en standardmall och lägger upp på sin webbplats. Resultatet blev så här 2009 och året efteråt ändrade man några siffror och skrev den här artikeln.

2009 säger Maria Hansson så här:

– Att lönerna för sommarjobb varierar är vanligt, men en del av kommunerna och landstingen betalar alldeles för lite. Det är viktigt att ungdomar som för första gången ska ut i arbetslivet får skälig lön och bra arbetsvillkor, oavsett var man bor, säger Maria Hansson, ombudsman Kommunal.

2010 säger Maria Hansson så här:

– Att lönerna för sommarjobb varierar är vanligt, men en del av kommunerna och landstingen betalar alldeles för lite. Det är viktigt att ungdomar som för första gången ska ut i arbetslivet får skälig lön och bra arbetsvillkor, oavsett var man bor, säger Maria Hansson, ombudsman Kommunal.

Snarlika uttalanden.

Kommunals artikel ändrades något och såg ut så här 2011. En ny avtalssekreterare medförde ett nytt citat. Men att ändra citatet till årets artikel, nej det var för mycket begärt.

2011 säger Lenita Granlund så här:

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig så mycket åt för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa som inte är bra. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga. Lönen måste vara anständig även om det handlar om ungdomar, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

2012 säger Lenita Granlund så här:

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig så mycket åt för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa som inte är bra. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga. Lönen måste vara anständig även om det handlar om ungdomar, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

Visst är det jobbigt att variera sig. Att hitta nya sätt att framföra sina argument från år till år eller rentav hitta nya och bättre argument som stärker ens åsikter. Men är det inte också det som är uppgiften för personer som rekryterats för att försöka övertyga andra om något? Jag tror det.

Om sakfrågan ska diskuteras tycker jag att Granlund uttrycker sig märkligt i intervjun med Sveriges Radio:

– Även fast att det är unga människor ska de ha skäliga löner. Det är inte skäligt att det skiljer så här mycket över landet, säger Lenita Granlund.

Ungdomar ska ha skäliga löner, det kan jag hålla med om. Men jag kan inte riktigt förstå varför det är oskäligt att någon i Danderyd tjänar lite mer än någon i Mariestad, så länge båda får skäligt betalt. Jag ser inte att någon i Mariestad far illa över att andra också får en rimlig lön eller ännu bättre.

 

 

Dödsskjutning

Aftonbladet.se 2012-05-06 22:50

Det här med att hitta kroppar och avlidna personer har jag diskuterat tidigare. Nu vet jag inte om det är något direkt fel med den här rubriken, men tycker intuitivt att något av de två bestämningsorden “skjuten” och “död” är överflödigt. Samtidigt kan jag förstå att man vill berätta att kvinnan var just både skjuten och död.

Hm, något känns inte bra men jag kan inte riktigt förklara eller begripa vad.